onsdag 17 november 2010
Förändring
Bilbo
Majsan
Långsamt börjar den förlamade chocken släppa och vi (jag och katterna) försöker hitta ett sätt att leva utan Carisma.
Första dygnet så var katterna nästan rädda för mig. Dom kunde inte förstå varför jag inte tog Carisma med hem igen. Skulle jag lämna bort dom också?
Att bädda sängen utan Carisma var inte lika kul. Hon brukade alltid studsa upp i sängen och bäddandet innfattade bus med henne.
Det är små vardagssituationer som framkallar mest minnen.
Katterna är fortfarande vilsna men tyr sig åter till mig.
Jag har slutat gråta och fungerar nästan som vanligt igen.
Det gör fortfarande ont och jag saknar henne mer än ord kan beskriva.
Men nu är det tid att se framåt och gömma Carisma i mitt hjärta.
Steg för steg kommer livet och vardagen i kapp....
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ja i hjärtat finns dom kvar.
SvaraRaderaDet tog mig nästan ett år innan jag slutade glömma bort att Spexi inte fanns. Tänkte på saker jag skulle göra med honom, tittade på saker att köpa honom. Det finns fortfarande moment som känns helt fel för att han inte är där som han brukade.
Det känns orättvist ibland, men i hjärtat finns dom som sagt kvar.
/Bror