Fånig!

Jag vet att jag är fånig men det är faktiskt lika jobbigt varje gång.
Kristian kommer hem och man vänjer sig att bo ihop igen (det går oväntat snabbt och smärtfritt) och innan jag vet ordet av så är det dags för honom att åka igen.
Det är då det blir jobbigt på riktigt.
Jag tycker om att ha honom här hemma...
Jag kommer att sakna honom så fruktansvärt mycket...
Jag vet att du aldrig läser min blogg men Kristian du ska veta att du är min familj nu och för evigt. Kom hem igen, snälla!