Galenskap

Jag sliter och svettas på gymmet hela veckan för att då helgen kommer bara strunta i allt och totalt förfalla till det partydjur jag är.
Måndagens träning går ju bara till att försöka eliminera helgens utsvävningar.
Men jag behöver mina helger. Dom ger mig energi.
Det är då jag känner att jag lever, när jag får mingla med vänner och bekanta som jag tycker om.
Då får jag ta slitet på vardagarna. Men det är faktiskt härligt att sitta och summera dagen och känna i kroppen att man varit lite aktiv.
Tisdagar brukar vara min träningsfria dag men jag drar med träningsväskan till jobbet så får vi se var arbetsdagen slutar.
Nu ska jag sluta mina ögon och drömma om nästa helg.

I slutändan har man bara sig själv.....

En lång dag av grubblerier är nu snart till ända...
Vad är viktigt, vad är inte, risker, framtid????
Just nu är jag ganska less. Inte mycket händer och stundom känner jag mig ganska ensam.
Ni som har läst tidigare eller känner mig vet att jag absolut inte gillar att vara/känna mig ensam. Kanske skulle jag kunna gå så långt som att säga att ensamhet är min stora skräck.
Jag får alltid kommentarer om att det är så fantastiskt att få vara ensam och ha egentid... Jag kan inte relatera till det, jag känner inte så.
En rastlöshet har byggts upp inom mig och jag vet inte riktigt vad jag ska göra för att bli av med den. Detta är vad som startade dagens grubblerier.
Är jag helt tillfreds med den jag är? Vad skulle jag vilja ändra? Finns det risker med att ändra/inte ändra?
Jag har inga svar på dessa frågorna som snurrat i min skalle under dagen men jag har påminnt mig om något som jag tycker är plågsamt att tänka på.
I slutändan har man bara sig själv. Man kan inte räkna med att folk omkring en stannar för evigt.
Därför är det viktigt att vara levande och inte bara leva genom sina vänner.
Måste hitta gnistan igen, men hur och var?

Misslyckat

Jag kunde röra mig..
Hade inte ens lite träningsvärk.
Då finns det bara en sak som gäller.
Gör om, gör rätt!
Direkt till gymmet efter jobbet och med en aggressiv attityd pressa mig till det yttersta. Svetten lackade och jag kände att min kropp var lite medtagen sedan gårdagen.
I morgon kommer jag nog ha träningsvärk.
Efter den ansträngningen är det skönt med en lugn kväll i soffan framför datorn.
Katterna ligger runt mig i soffan och spinner.
En kopp varmt chaité sprider en härlig doft och jag börjar känna den där behagliga tröttheten i kroppen.
Trots att jag känner mig ganska tillfreds så är det något som saknas.
Jag har inte umgåtts med någon sedan i lördags och börjar känna mig lite ensam.
Tur att det är helg i morgon, då måste jag väl få umgås lite?

Jobb, träning och gamla vänner

Idag har varit en stressig dag.
Jag sitter i skiten på jobbet och vet inte riktigt hur jag ska komma i kapp.
Jag kommer att lösa detta, det gör jag alltid.
Jag och Agneta bestämde oss för lunch ute idag och smet iväg till Partille för lite sushi. Det var supergott och väldigt mysigt.
På eftermiddagen fick jag oväntat ett samtal från en kompis som jag inte hört av på flera år. Så otroligt glad jag blev. Jag är så dålig på att hålla kontakt med folk som inte naturligt är i min närhet. Detta är en kompis som jag verkligen har saknat och som jag flera gånger har tänkt att jag borde höra av mig till.
Jag ska göra mitt bästa för att inte tappa bort honom igen.
Efter en lång dag på jobbet var det dags för gymmet.
Jag är lite upprörd över bristen på resultat så idag har jag tagit i så hårt att jag är osäker på om jag kommer kunna röra mig i morgon.
Väl hemma har jag fått lite skypetid med min älskade Kristian. Stackarn ligger febersjuk, hoppas han kryar på sig fort.
Detta var min dag i några meningar.
Nu sängen!

Och hur går det med Archimedes?

Det är en fråga jag ofta får.
Jag har varit lite dålig på att uppdatera om mitt lilla monster.
Eller så liten är han inte längre...
Endast strax över tre månader men väger redan 2 kg, det är en stor kille.
Han växer verkligen så att det knakar.
Archimedes är en aktiv kille som är nyfiken på allt.
Han älskar att göra allt han inte får bara för att jäklas med mig så att han får uppmärksamhet. Emellanåt tycker jag inte att jag gör annat än skäller på honom.
Men så plötsligt kryper han upp i min famn och bara spinner. Sedan somnar han och det märks att han känner sig trygg.
Tjejerna tycker fortfarande att han är jobbig men har nu accepterat att han bor här med oss. Jobbigast tycker dom att han är då han flyger genom luften för att attackera dem då de bara ska gå en liten sväng.
Han är så söt då han flyger fram genom luften. Ser ut som en flygekorre...
Allt kan man leka med bara det rör sig om man puttar på det.
Mina blommor har han mördat i sina lekar.
Han äter som två katter men eftersom han hela tiden busar runt så är han ett litet benrangel.
Han är fantastiskt tillgiven och då han vill kela ska det hända nu. Det även då jag sover, vilket har resulterat i att jag inte sovit en hel natt sedan han flyttade hit.
Som ni märker är han en underbar katt och jag skulle inte vilja byta honom mot något.
Så hur går det med Archimedes?
Bra skulle jag nog sammanfatta det.

Livet..

Livet blir nog aldrig vad man tror.
Alla små händelser spelar in, det är jag övertygad om.
Då jag var 6 år visste jag att när jag blev stor skulle jag vara sopgubbe precis som pappa, jag skulle ha man och barn och viktigast av allt, jag skulle ha minst en katt.
Livet blev inte riktigt så men det viktigaste blev sanning.
Då jag gick i högstadiet var jag övertygad om att vårt lilla kompisgäng skulle hålla ihop resten av livet. Vi pratade om livet och hjälpte varandra mot vuxenlivet. Vänner var det viktigaste i livet, det var vi överens om.
Detta har jag burit med mig. Det är inte samma vänner men vänner är livsviktiga för mig.
Det viktigaste för min pappa var familjen. Då han gick bort tittade jag på min familj och insåg att jag inte vill vara utan någon. Min familj har utökats sedan dess men det gäller fortfarande. Jag älskar min fantastiska familj.
Trots att saker inte blir som man tror och föreställer sig så kan det vara bra.

Man tar med sig något från varje situation och även om man ibland tycker att något saknas så är man sin egen lyckas smed. Jag har dock tur som är omgiven av fantastiska människor och djur. Då är det lätt att smida!

Slut på helg... igen...

Mina helger har en förmåga att bara rusa förbi..
Denna helgen var inget undantag.
Som vanligt har jag hängt med Henke och det har varit riktigt kul.
Både fredag och lördag var vi på Bee och festade.
Hela lördagen spenderade jag hemma hos Henke efter alldeles för få timmar av sömn.
Vi fnittrade och skojade mest hela dagen.
Idag har jag bara varit hemma med katterna trots att Henke fyller år.
Grattis bästaste gubben!
Det har varit en lugn dag i soffan med mycket kel.. Faktiskt exakt en sådan dag jag behövde. Men nu är jag galet uttråkad trots Archimedes alla upptåg och det ska bli lite skönt att komma till jobbet och vardagen i morgon.