I slutändan har man bara sig själv.....

En lång dag av grubblerier är nu snart till ända...
Vad är viktigt, vad är inte, risker, framtid????
Just nu är jag ganska less. Inte mycket händer och stundom känner jag mig ganska ensam.
Ni som har läst tidigare eller känner mig vet att jag absolut inte gillar att vara/känna mig ensam. Kanske skulle jag kunna gå så långt som att säga att ensamhet är min stora skräck.
Jag får alltid kommentarer om att det är så fantastiskt att få vara ensam och ha egentid... Jag kan inte relatera till det, jag känner inte så.
En rastlöshet har byggts upp inom mig och jag vet inte riktigt vad jag ska göra för att bli av med den. Detta är vad som startade dagens grubblerier.
Är jag helt tillfreds med den jag är? Vad skulle jag vilja ändra? Finns det risker med att ändra/inte ändra?
Jag har inga svar på dessa frågorna som snurrat i min skalle under dagen men jag har påminnt mig om något som jag tycker är plågsamt att tänka på.
I slutändan har man bara sig själv. Man kan inte räkna med att folk omkring en stannar för evigt.
Därför är det viktigt att vara levande och inte bara leva genom sina vänner.
Måste hitta gnistan igen, men hur och var?