Vurpa

Dagen började med en praktvurpa...
Tur att klockan var runt 6 på morgonen och inte mycket folk rör sig ute i gamlestan vid den tiden på dygnet.
Jag gick och tänkte att med pudersnön som kommit under natten så är det nog ganska halt på sina ställen. Helt plötsligt låg jag på marken. Det är lustigt, man hinner inte ens reagera... Det går så fort!
Och reaktionen... Inte bryr man sig om ifall det gör ont. Man tittar sig runt och drar en lättnadens suck då man inser att ingen sett.
Lite stel i knät men inga synliga skador insåg jag vid inspektion i simhallens omklädningsrum.... En tant kom in efter mig med klapprande gång. Högt deklarerade hon att det är tur att hon har broddar för fy vad halt det är ute. Då tog jag ett beslut... Då jag blir tant så ska jag också skaffa broddar.
Dagen har flutit på och det bestämdes att jag ska iväg en sväng till Italien V11. Två dagar är tanken och då hoppas jag att jag ska hinna lära min kollega de saker jag åker dit för.
På vägen hem köpte jag med mig en semla.
Jag är verkligen inte tokig i detta bakverk och trots det faller jag för frestelsen bara för att någon har bestämt sig för att ge det denna dag. Det finns definitivt bakverk jag tycker bättre om... Med mindre grädde och mer vanilj...
Men nu ska jag inte prata ner min vardagslyx... Det kommer vara väldigt gott framför Navy CIS senare.
Det kryper i mig... Jag känner mig ensam... Det är inget fel på ensamhet men jag är så otroligt dålig på det. Blir liksom understimulerad och uttråkad. Så pass att jag precis beslutade att byta simningen mot gymmet i morgon.... Bara för att få träffa lite folk.....
Nåväl, bara några timmar kvar tills det är dags att sova och sedan är det dags att vara social igen på jobbet... Mitt liv är verkligen härligt.